Janna Lundbergs avhandling

Vad är det viktigaste du kommer fram till i din avhandling? Är det något som överraskat dig?

Jag tänker att min metod är viktig. Jag tror att det finns anledningar att borra djupare i hur elitgrupper kan studeras. Att bli ”andrandegjord” som forskare tror jag kan vara ett nyttigt perspektiv för akademin, som i sig också är en elitinstitution. Jag tror att blicken underifrån är en vinkel som ger tillgång till mer än en blick ovanifrån eller ett jämlikt deltagande. Jag är fortfarande fascinerad av ett av mina tidigaste observationsfynd när just detta skedde: när jag tyckte mig känna blickar som perforerande pilar som föll rakt igenom mig trots att jag stod framför klassen och talade. Kanske kan det finnas metodologiska aspekter att utveckla utifrån både känslan av att bli andrandegjord – vad den kommer ifrån och grundar sig i – och när det sker, vad det gör med både de som andrandegör och den som blir andrandegjort. I elitforskningen är det förstnämnda (vad händer med de som skapar andra) som är mest intressant.

Hur har du gjort din undersökning?

Jag har gjort observationer. Inledningsvis var jag intresserad av hög grad av deltagande, men efterhand blev jag mer och mer lik en fluga på väggen. Jag har varit tyst, passiv och använt min blick, hörsel och känsel. Många gånger har jag frusit, under ett tillfälle var skolan fylld av en illaluktande stank, några få gånger skriver jag att jag känner en tryckande skam röra sig i rummet när eleverna gjort något som brutit mot den strikta ordningen. På så sätt har jag varit deltagande i det som eleverna också befunnit sig i, men jag har inte interagerat utan arbetat enligt etnografiskt naturalistiska principer. Framförallt har jag skrivit väldigt mycket, och tänkt genom mitt skrivande.

Varför valde du en gång att studera just det här?

För att det jag observerade kändes både bekant och okänt på samma gång. I början gjorde jag jämförande observationer på skolor med elever som hade mycket låga intagningspoäng till gymnasiet, samtidigt som jag var på elitskolan med extremt höga intagningspoäng. Då märkte jag att allt som skedde på skolan med låga intagningspoäng var möjligt att känna igen från tidigare forskning, medan det som skedde på elitskolan var sådant som jag inte hade sett någon forskning om. Däremot kände jag igen en del saker som hände under observationerna från mitt eget arbete som lärare och – inte minst – från min egen tid som skolelev.

Vilka nya frågor väcker din studie?

Inom samhällskunskapsämnets didaktik är jag intresserad av att närstudera undervisningen om ideologier i skolmiljöer som har hög status eller elitstatus. Jag är intresserad av att förstå mer av hur klassiskt konservativa i kombination med nyliberala politiska värderingar formeras hos elitelever på elitskolor. Utbildningsvetenskapligt skulle jag vilja undersöka relationen mellan skolans värdegrund och undervisning med skönlitteratur som läromedel: i samhällskunskapsämnet har jag observerat hur politiska romaner används för att exemplifiera ideologier. Jag tror att det finns både möjligheter och en del problem för utbildning när skönlitteratur används i undervisningen. Det vore roligt att få använda min grundutbildning i litteraturvetenskap i kombination med min forskarutbildning i utbildningsvetenskap.

Går det att vaska fram råd till samhällskunskapslärare ur din avhandling? Hur lyder dessa i så fall?

Det finns lärdomar att vaska fram till lärare, men också till annan skolpersonal, elever och deras föräldrar. Jag skriver också i mina slutord att avhandlingen är viktig att ta del av för skolpolitiker. Framförallt om hur det nuvarande skolsystemet ser ut och vilka förändringar som skulle främja en mer jämlik skola. Ett viktigt råd till samhällslärare är att inte underskatta utmaningen det innebär att undervisa i samhällskunskap på en skola som Särskilda läroverket. Samhällskunskapsläraren måste ha med sig omfattande ämneskunskaper och vara beredd att servera sina kunskaper till eleverna. Dessutom måste en samhällskunskapslärare på en elitskola arbeta hårt med värdegrunden i kombination med ämnet. Här finns en möjlighet att göra skillnad: om elever som ser sig själva som eliter blir drabbade av undervisningen, om läraren lyckas fånga, beröra och engagera eleverna så skulle läraren kunna åstadkomma verklig samhällsförändring. Hur detta görs på bästa sätt är något varje enskild lärare behöver utforska själv utifrån vem den är, utifrån hur eleverna och skolan fungerar, vilka egenskaper läraren har och hur de kan användas på bästa sätt. Själv brukar jag försöka bottna i att jag letar upp en glöd för det jag undervisar om. Sedan försöker jag ge uttryck för mitt engagemang medan jag undervisar. Men jag tycker att varje lärare själv ska utforska sina drivkrafter bakom att göra ett bra jobb.