Disputationer
Uncertainty, Worth, Identity: How Early Career Academics Navigate Evaluative Landscapes
Jonatan Nästesjö, du har skrivit en avhandling som heter Uncertainty, Worth, Identity: How Early Career Academics Navigate Evaluative Landscapes. Vad handlar den om?
Avhandlingen handlar om samspelet mellan hur akademiskt arbete utvärderas och hur unga forskare lär sig att arbeta, leva och producera kunskap inom dagens akademi. Med andra ord står samspelet mellan värde, värdering och akademisk socialisation i centrum. För att göra detta har jag djupintervjuat 35 postdoktorala forskare inom historia och statsvetenskap. Alla dessa saknar fast anställning och frågor gällande hur man kan visa sitt värde och få andras erkännande ställs därmed på sin spets.
Varför intresserade du dig för det här?
Akademin är en intressant plats. Medan högre utbildning har genomgått stora strukturella förändringar under de senaste decennierna – exempelvis gällande finansieringssystem, anställningsmönster, utvärderingspraktiker och konkurrensdynamiker – så är det också en värld genomsyrad av relativt statiska institutionella ramar för hur forskare ska agera och tänka. Denna mångtydighet innebär att det är långt ifrån självklart vad det innebär att växa in i dagens akademi. Samtidigt är tiden mellan avslutad doktorandutbildning och erhållandet av fast tjänst – vad som kallas för den postdoktorala fasen – understuderad då tidigare studier av akademisk socialisation nästan uteslutande har fokuserat på doktorandtillvaron. Så här fanns det ett stort behov av empiriska studier.
Vad är det viktigaste du kommer fram till i din avhandling?
Å ena sidan visar avhandlingen att de strukturer och ramverk som präglar den postdoktorala fasen skapar allt snävare skript för framgång och värde. Detta ligger i linje med tidigare forskning som ofta betonat hur sådana skript och kravbilder reducerar unga forskare till endimensionella karriärsubjekt. Å andra sidan så visar min forskning att unga forskare inom statsvetenskap och historia inte bara navigerar utvärderingslandskap genom att föröka att maximera sin egen position. Snarare kombineras sådana kalkylerande praktiker med ett slags moraliskt arbete där såväl identitet som moralitet fungerar som viktiga motiv för att navigera utvärderingslandskap. Avhandlingen pekar därmed mot en förståelse av karriärskapande som en form av pragmatisk problemlösning kopplad till hur man på ett legitimt sätt kan hävda, förkasta, utföra och balansera mellan olika föreställningar om, och definitioner av, vem och vad det är som räknas som värdefull inom akademin.
Vilka nya frågor väcker din studie?
Min studie väcker framförallt frågor kring vad det är som gör det möjligt eller omöjligt för forskare att hålla flera definitioner av värde i spel samtidigt. I vilken mån handlar detta om styrning, finansiering och policy? Om arbetsvillkor och osäkerhet? Om disciplinära traditioner, gruppdynamiker och interaktioner mellan forskare? Oavsett om vi förstår dessa frågor utifrån ett mikro- eller makroperspektiv så är de viktiga då de handlar om vem som ”passar in” och ”hör hemma” i akademin samt vilken typ av kunskapsproduktion som premieras.
Sensemaking in chemistry at upper secondary school
Ylva Hamnell-Pamment, du har skrivit en avhandling som heter Sensemaking in chemistry at upper secondary school.Vad handlar avhandlingen om?
Avhandlingen handlar om dels hur olika prestationsnivå och olika sätt att använda kemins språk påverkar elevers begripliggörande av kemi i gymnasieklassrummet, och dels hur lärare kan hjälpa elever med att göra kemi begripligt.
Varför intresserade du dig för det här?
Det kommer ur min undervisningserfarenhet, både som universitetslärare och lärare i skolan, där jag länge undrat varför många elever har så svårt att länka kemins teori med de fenomen de observerar i klassrummet. Detta problem med lärande i kemi är också väldokumenterat i forskningen.
Vad är det viktigaste du kommer fram till i din avhandling?
Att elevers kemiska språkbruk är viktigt för att de ska kunna göra kemi begripligt. Men också att ytligt lärande verkar vara ett problem på vissa håll i gymnasieskolan, och då spelar den språkliga nivån ingen roll. Om eleverna lär sig ämnet ytligt blir det svårbegripligt för dem. Lärarna som jag besökte gör en fantastisk insats för att göra kemin begriplig för eleverna.
Hur har du gjort din studie?
Jag besökte fyra väldigt olika skolor (kommunala och friskolor, småstad, storstad och medelstor stad) med vitt skilda elevgrupper, och undervisade eleverna i att konstruera begreppskartor. De fick sedan göra begreppskartor om kemisk jämvikt innan en laboration på samma ämne, där jag observerade och filmade hur lärare och elever gjorde kemin begriplig. Sedan gjorde jag kvalitativ induktiv analys av materialet, vilket innebar att jag fritt letade efter mönster som hade göra med språk och tänkande.
Vilka nya frågor väcker din studie?
En fråga som väcks är vilket fokus man ska ha inom kemiundervisningen. Om eleverna kommer till universitetet och inte kan grunderna så har vi ett problem. Hur kan vi jobba för ett djupare lärande i kemiämnet, där kemi kan bli begripligt för fler?
En annan fråga som väcks är hur vi ska tänka runt kemilaborationer i skolan. Hur kan vi göra det lite lättare för både lärare och elever? Elever är inga små forskare och behöver mycket stöd med att koppla fenomen och teori. Personligen tycker jag det är viktigare att lära ut om hur man tänker och resonerar i kemi än att sätta förväntningar på elever som de inte klarar av att möta. Att inte lyckas i skolan kan vara väldigt nedslående.
Är det något som har förvånat dig?
Hur svårt det var för eleverna i studien att använda koppla kemins teorier till fenomen på ett strukturerat sätt. En stor andel elever i studien (cirka hälften) var högpresterande på A- eller B-nivå, men det var ändå svårt för dem. Jag tror vi behöver tänka mer runt hur vi lär ut det naturvetenskapliga tankesättet i kemiundervisningen.
Skulle du rekommendera andra lärare att för en tid växla över och ägna sig åt forskning?
Ja, om man vill, är motiverad och orkar. Man tar ju sig an ett stort projekt som behöver slutföras, och kanske behöver gå ner i lön. Är man ensamstående förälder kan det vara extra hårt mot ekonomin. Men det är fantastiskt att kunna vara friare med sin tid och ägna sig helt åt något som man brinner för. Det kan också leda till stor personlig utveckling. För mig är det det bästa beslut jag har tagit.
Gemenskapens gränser: stigmahantering och pluralistisk fostran i gymnasieskolan
Strävan mot att rörelsehindrade elever ska inkluderas i klassrummet, får eleverna själva att känna sig exkluderade. Emil Bernmalm har disputerat med avhandlingen Gemenskapens gränser: stigmahantering och pluralistisk fostran i gymnasieskolan, som undersöker hur strävan mot en integrerad svensk gymnasieskola upplevs av gymnasieungdomar med svåra rörelsehinder.
Emil Bernmalm har disputerat med avhandlingen Gemenskapens gränser: stigmahantering och pluralistisk fostran i gymnasieskolan, som undersöker hur strävan mot en integrerad svensk gymnasieskola upplevs av gymnasieungdomar med svåra rörelsehinder.
Forskningsintresset är riktat mot skolans värdeförmedlande uppdrag så som det kommer till uttryck i ämnesplanen för religionskunskapsämnet. I centrum för undersökningen står elevernas erfarenheter av en gymnasieutbildning som både är separerad från och på många sätt integrerad i den reguljära gymnasieskolan. Elevernas erfarenheter av att pendla mellan en integrerad och samtidigt exklusiv utbildningssituation ger dem särskilda förutsättningar att tolka och förstå premisserna för den pluralism som skolan är tänkt att fostra.
Med syftet att problematisera den integrerade skolans värdegrundsarbete, riktar Emil Bernmalm ljus mot elevernas erfarenheter som särskilda objekt för skolans integration. Dessa erfarenheter pekar bland annat på en skolvardag hårt styrd av symboliska och sociala gränsdragningar. Särskilt det integrerade klassrummet väcker känslor av utanförskap och stigmatisering som eleverna måste hantera i sin skolvardag. Mot denna bakgrund argumenterar Bernmalm för att det är hög tid att omvärdera, inte bara skolans värdeförmedlande uppdrag, utan också komplexa processer som integration och inkludering i skolan.
En bra lektion är rätt mycket jazz. Villkor och förutsättningar för ämneslärarstudenters lärande av praktiska yrkeskunskaper i verksamhetsförlagd utbildning
Paul Strand, du har skrivit en avhandling som heter ”En bra lektion är rätt mycket jazz. Villkor och förutsättningar för ämneslärarstudenters lärande av praktiska yrkeskunskaper i verksamhetsförlagd utbildning”. Vad handlar den om?
Om de villkor, omständigheter och förutsättningar som gör det möjligt för ämneslärarstudenter att under sin praktik, verksamhetsförlagda utbildning, lära sig yrkets praktiker. Materialet visar att vad de faktiskt lär sig knappast är entydigt med vad som föreskrivs i kursplanerna.
Varför intresserade du dig för det här?
När jag arbetade med VFU-frågor i ämneslärarutbildningen ställdes min närmsta kollega och jag återkommande inför frågor om varför olika typer av arbetslivserfarenhet från skola och skolmiljö inte var likvärdigt verksamhetsförlagd utbildning. Därmed föddes tanken att närmare undersöka vad den verksamhetsförlagda utbildningen gjorde med studenterna. En lämplig startpunkt blev att titta närmare på deras möte med skolan och undervisningen.
Hur genomfördes studien?
Studien följer studenterna i deras undervisning genom hela den verksamhetsförlagda utbildningen och är i första hand en observations- och intervjustudie, där jag gett prioritet åt observationerna. Intervjuerna har hjälpt till att bekräfta, stabilisera och kritisk nyansera analyserna. Att observationerna fått företräde ger för övrigt gett undersökningen viss egenart då en hel del VFU-forskning utgått från intervjuer och dokumentanalys.
Vad är det viktigaste du kommer fram till i din avhandling?
Till tänkvärda resultat hör skillnaderna i studenternas sätt att anta yrkesrollen. Här fördelar sig studenterna på fem olika idealtyper. Beträffande undervisningens iscensättning och bedrivande syns också avsevärda skillnader rörande vad som är möjligt, eller inte möjligt, i mötet mellan den enskilda studenten och dennes elever.
Vad avhandlingen belägger är också den pedagogiska betydelsen av motstånd, och behovet av att i olika typer av anpassning och förhandling hitta de lämpliga formerna för undervisning. I att lära sig undervisa ligger inte bara att utveckla uppmärksamhet och lyhördhet. För att vinna förtroende och erkännande gäller att balansera och strategiskt utnyttja de sociala krafter som finns i klassrummet. I så mening fungerar undervisningen som jazz: samspelet, utbytet och de möjliga upplevelserna följer av hur den enskilde förhåller sig till andras agerande. Vad undervisningen (och lärandet) handlar om rör därmed snarare sociala kunskapsformer än rationella.
Poängen är att undervisningens innebörd och mening inte har några på förhand givna ideal, eller någon best practice. Fungerande undervisning är svår att förklara just för att den bygger på lärarens omdöme – en känsla för det lämpliga och passande – och hur man i interaktionen ”laddar” ämnet med angelägna sociala värden och perspektiv.
Något avhandlingen visar är därtill effekterna av den politiska detaljregleringen av skola och undervisning. En marknadsanpassad styrningsmodell har de senaste decennierna fört lärarprofessionen allt mer i riktning mot en tjänstemannaordning, där samstämmighet och kvalitetssäkrade rutinhandlingar är normen. Därmed utmanas också den professionella autonomi som utgör förutsättningen för att de professionella (inom och genom sina institutioner) ska kunna inta ett kritiskt förhållningssätt till stat och samhälle, liksom till ekonomiska och politiska trender.
Vilka nya frågor väcker din studie?
På en mera övergripande samhällelig nivå följer frågor om vad skolan är och för vad eller för vem. Med tendensen till ökad politisk detaljstyrning – och modeller för långtgående kvalitetskontroll – är det knappast förvånande att lärarprofessionen förlorat mer och mer av sin självständighet och sina starka institutioner. Man kan därmed också börja fundera över skolan som kritisk granskare av olika socio-politiska omständigheter och skeenden, därtill dess roll i fostran av engagerade och självständiga medborgare.
Mot bakgrund av resultaten kan man också fråga sig i vilken mån det som skrivs fram i kursplanerna överensstämmer med vad studenterna i praktiken ställs inför. Analyserna pekar – förutsatt studenternas ämneskunskaper och ämnesöverblick – på att det studenterna behöver förstå och förhålla sig till är de sociala villkor som gör den lokala verksamheten möjlig och meningsfull. De praktiska yrkeskunskaperna handlar således mer om förhållningssätt och socialt övervägt agerande, än om att veta eller kunna. Därmed också sagt att man kan behöva problematisera den politiska rationalism som format den målstyrda skolan och högre utbildningen.
Till nya (eller fortsatta) frågor hör också några som redan är under bearbetning. Under professor Anders Perssons ledning har vi gått vidare med en djupdykning i begreppet tyst kunskap. Vidare har tagits initiativ till ett samarbete med gymnasieskolor på temat tyst kunskap i sociologilärares ämnesundervisning. Därtill uppvisar avhandlingen påtaglig närhet till retoriska och retorikteoretiska perspektiv, vilket möjliggör en fördjupning med inriktning mot undervisningens kommunikativa praktiker och skolans demokratiuppdrag.
Är det något som har förvånat dig?
Ja, vid observationerna blev jag förvånad över att få se så stor variation i studenternas villkor för att etablera yrkesrollen och lära sig bedriva fungerande undervisning. Att jag fått se en jämförelsevis osminkad skolvardag där studenterna ibland sätts under hård press gör att den som läser avhandlingen förmodligen inser att läraryrkets praktiker knappast är enkla – oavsett elever och skolmiljö. Komplexiteten i läraryrkets praktiker – och de ständiga behoven av strategiska och omdömesgilla överväganden – förklarar också varför dessa kunskaper har en tendens att förbli tysta. De är så hårt förankrade i sociala situationer där olika värden och normer hela tiden konkurrerar att de helt enkelt inte blir särskilt meningsfulla att verbalisera. Läraryrkets praktiker är långt mer än vad som kan uttryckas i några enkla ord och fraser. Något som också förvånade mig var styrkan i den styrnings- och kontrollapparat varmed lärarstudenters och lärares professionella autonomi förts mot politisk underordning och tjänstemannamässig rutin.
Därutöver är jag positivt förvånad över hur användbar Goffmans ”frame analysis” verkar vara för att förstå undervisningens praktiker. Den utredande diskussion som Anders Persson för i Framing Social Interaction(2019) erbjuder gott stöd för fortsatta skol- och klassrumsstudier.
Skulle du rekommendera andra lärare att för en tid växla över och ägna sig åt forskning? Varför?
Svår fråga.Vad jag – som tidigare ämneslärare och specialpedagog, nu som lärarutbildare – skulle se som värdefullt vore fler möjligheter för långsiktiga samarbeten mellan skolor och forskningsinstitutioner. En starkare etablering av samarbeten mellan yrkesverksamma praktiker och forskargrupper borde kunna ge fler hållbara bidrag till utvecklingen av både skola och lärarutbildning. Som svar på frågan gäller därmed inte bara är att lyfta över ambitiösa lärare till forskning. I lika grad behövs förutsättningar för att behålla erfarna och kompetenta lärare i skolan – men i kontinuerligt samarbete med forskningsinstitutionerna.
Janna Lundberg, du har skrivit en doktorsavhandling med titeln Samhällskunskap för alienerad elit: Observationsstudie av Särskilda läroverket. Vad handlar den om?
Är det eleverna som är en alienerad elit?
På sätt och vis. Det är eleverna som delvis gestaltar ett alienerat elitperspektiv. Men jag vill hellre beskriva det som att det fostras en roll av alienerat elitskap på skolan som jag kallar ”Särskilda läroverket”. Jag tänker att det de lär sig där är att separera sig själva från andra, särskilt från de som inte hör till eliter.
Vad är det viktigaste du kommer fram till i din avhandling? Är det något som överraskat dig?
Jag tänker att min metod är viktig. Jag tror att det finns anledningar att borra djupare i hur elitgrupper kan studeras. Att bli ”andrandegjord” som forskare tror jag kan vara ett nyttigt perspektiv för akademin, som i sig också är en elitinstitution. Jag tror att blicken underifrån är en vinkel som ger tillgång till mer än en blick ovanifrån eller ett jämlikt deltagande. Jag är fortfarande fascinerad av ett av mina tidigaste observationsfynd när just detta skedde: när jag tyckte mig känna blickar som perforerande pilar som föll rakt igenom mig trots att jag stod framför klassen och talade. Kanske kan det finnas metodologiska aspekter att utveckla utifrån både känslan av att bli andrandegjord – vad den kommer ifrån och grundar sig i – och när det sker, vad det gör med både de som andrandegör och den som blir andrandegjort. I elitforskningen är det förstnämnda (vad händer med de som skapar andra) som är mest intressant.
Hur har du gjort din undersökning?
Jag har gjort observationer. Inledningsvis var jag intresserad av hög grad av deltagande, men efterhand blev jag mer och mer lik en fluga på väggen. Jag har varit tyst, passiv och använt min blick, hörsel och känsel. Många gånger har jag frusit, under ett tillfälle var skolan fylld av en illaluktande stank, några få gånger skriver jag att jag känner en tryckande skam röra sig i rummet när eleverna gjort något som brutit mot den strikta ordningen. På så sätt har jag varit deltagande i det som eleverna också befunnit sig i, men jag har inte interagerat utan arbetat enligt etnografiskt naturalistiska principer. Framförallt har jag skrivit väldigt mycket, och tänkt genom mitt skrivande.
Varför valde du en gång att studera just det här?
För att det jag observerade kändes både bekant och okänt på samma gång. I början gjorde jag jämförande observationer på skolor med elever som hade mycket låga intagningspoäng till gymnasiet, samtidigt som jag var på elitskolan med extremt höga intagningspoäng. Då märkte jag att allt som skedde på skolan med låga intagningspoäng var möjligt att känna igen från tidigare forskning, medan det som skedde på elitskolan var sådant som jag inte hade sett någon forskning om. Däremot kände jag igen en del saker som hände under observationerna från mitt eget arbete som lärare och – inte minst – från min egen tid som skolelev.
Vilka nya frågor väcker din studie?
Inom samhällskunskapsämnets didaktik är jag intresserad av att närstudera undervisningen om ideologier i skolmiljöer som har hög status eller elitstatus. Jag är intresserad av att förstå mer av hur klassiskt konservativa i kombination med nyliberala politiska värderingar formeras hos elitelever på elitskolor. Utbildningsvetenskapligt skulle jag vilja undersöka relationen mellan skolans värdegrund och undervisning med skönlitteratur som läromedel: i samhällskunskapsämnet har jag observerat hur politiska romaner används för att exemplifiera ideologier. Jag tror att det finns både möjligheter och en del problem för utbildning när skönlitteratur används i undervisningen. Det vore roligt att få använda min grundutbildning i litteraturvetenskap i kombination med min forskarutbildning i utbildningsvetenskap.
Går det att vaska fram råd till samhällskunskapslärare ur din avhandling? Hur lyder dessa i så fall?
Det finns lärdomar att vaska fram till lärare, men också till annan skolpersonal, elever och deras föräldrar. Jag skriver också i mina slutord att avhandlingen är viktig att ta del av för skolpolitiker. Framförallt om hur det nuvarande skolsystemet ser ut och vilka förändringar som skulle främja en mer jämlik skola. Ett viktigt råd till samhällslärare är att inte underskatta utmaningen det innebär att undervisa i samhällskunskap på en skola som Särskilda läroverket. Samhällskunskapsläraren måste ha med sig omfattande ämneskunskaper och vara beredd att servera sina kunskaper till eleverna. Dessutom måste en samhällskunskapslärare på en elitskola arbeta hårt med värdegrunden i kombination med ämnet. Här finns en möjlighet att göra skillnad: om elever som ser sig själva som eliter blir drabbade av undervisningen, om läraren lyckas fånga, beröra och engagera eleverna så skulle läraren kunna åstadkomma verklig samhällsförändring. Hur detta görs på bästa sätt är något varje enskild lärare behöver utforska själv utifrån vem den är, utifrån hur eleverna och skolan fungerar, vilka egenskaper läraren har och hur de kan användas på bästa sätt. Själv brukar jag försöka bottna i att jag letar upp en glöd för det jag undervisar om. Sedan försöker jag ge uttryck för mitt engagemang medan jag undervisar. Men jag tycker att varje lärare själv ska utforska sina drivkrafter bakom att göra ett bra jobb.
Katarina Blennow, du har skrivit en doktorsavhandling med titeln The Emotional Community of Social Science Teaching.
Jag är NO- och matematiklärare och har under mitt yrkesliv undervisat på grundskolans högstadium, i gymnasiet och inom komvux. Efter pensioneringen har jag ägnat mig åt lärarfortbildning och studier i utbildningsvetenskap med inriktningen matematikdidaktik.
Hur kommer det sig att du valde det här ämnet för din doktorsavhandling?Ämnet fokuserar på ett av skolans större problem och forskningen är definitivt eftersatt när det gäller elever med låga prestationer i matematik. Problemet har fått alltför lite uppmärksamhet. Det finns inte heller evidensbaserade program för att hjälpa dessa elever.Vad menar du med matematiksvårigheter? Elever som inte klarar nivån godkänd (betyget E) i matematik anses ha matematiksvårigheter. Man bedömer dessa elever som SUM-elever, det vill säga de har ett Särskilt Undervisningsbehov i Matematik. Min studie visar att ungefär 10 procent av eleverna i årskurs 9 är SUM-elever.Vad är det viktigaste du kommer fram till i din avhandling?Andelen SUM-elever varierar kraftigt mellan de undersökta elva kommunerna vilket påverkar likvärdigheten. De flesta SUM-eleverna har inte dyskalkyli, deras svårigheter beror alltså inte på någon medicinsk störning, utan går att förstå inom den utbildningsvetenskapliga sektorn. I de flesta fall kan förklaringarna hänföras till elevernas omgivning, det vill säga deras sociala nätverk. Eleverna själva uppger matematikängslan, täta lärarbyten och orolig arbetsmiljö som skäl till de låga prestationerna.
Är det något av dina resultat som överraskade dig starkt?Lärarna uppger att problemen med låga prestationer i matematik i huvudsak ligger hos eleverna själva. Lärarna fokuserar skolans problem på de enskilda eleverna, vars skolsvårigheter och problem främst blir relaterade till individuella brister och tillkortakommanden. Nästan ingen uppmärksamhet ges åt skolmiljön i pedagogisk bemärkelse.
Vilka nya frågor väcker din studie?Hur ska vi kunna förändra matematikundervisningen så att den svarar mot de behov som SUM-eleverna har? Det är viktigt att skolans åtgärder för dessa elever inte bara är av organisatorisk art. Det finns ett stort behov av praktiknära forskning som kan ta fram evidensbaserade interventionsprogram för dessa elever. Har din studie påverkat din egen förståelse för vad som händer i mötet mellan matematiklärare, matematikämnet och elever? Om ja, hur?Ja, alla individer är olika och borde därför ha en individualiserad undervisning. Dessutom gör lärarna tydligt olika tolkningar av kursplanernas mål och betygskriterier. Varför ska aktiva matematiklärare läsa din avhandling?Det är viktigt att aktiva matematiklärare har kännedom om problematiken kring elever med låga prestationer i matematik. Jag hoppas att kännedom om avhandlingens resultat även ska leda till ett ökat intresse från lärarnas sida att ta del av aktuell matematikdidaktisk forskning.
Vart tog behaviorismen vägen?
Ibland kan ett avhandlingsprojekt födas ur mötet med något som forskaren överhuvudtaget inte förstår. Så var det för utbildningsvetaren Ingrid Bosseldal. Efter att ha levt med hundar i nästan hela sitt liv, fick en valpkurs marken att gunga under hennes fötter. Fredagen 26 april försvarade hon den avhandling i utbildningsvetenskap som föddes där.
- - Vi hade fått en ny familjemedlem, valpen Lissie, och jag hade anmält mig och barnen till en valpkurs.
- - Vid första kurstillfället skrynklade kursledaren ihop hela ansiktet i ren fasa när min åttaåring tillämpade de metoder jag lärt henne (ett korrigerande ryck i kopplet för att få tillbaka den lite okoncentrerade valpens uppmärksamhet).
- - Jag fattade ingenting. När jag senast gick på valpkurs var det precis så valpägare lärde sig göra. Nu var det förbjudet. Gjorde hunden fel skulle vi bara låtsas som ingenting. Gjorde hon rätt skulle vi överösa henne med uppmuntrande tillrop och smaskiga godsaker.
Ingrid Bosseldal hade mött de så kallade mjuka metoderna: hundträningsvärldens version av den amerikanska behavioristen B F Skinners inlärningsteori. Och det ledde inte bara till en omprövning av hennes idéer om hur man bäst lever ihop med en hund. Snart handlade det också om synen på barn, barnuppfostran och lärande relationer, för att inte tala om synen på den amerikanska behavioristen B F Skinners inlärningsteori.
- - Hur kunde det komma sig att Skinners inlärningsteori såg ut att leda till mjukare, mer interaktiva och icke-auktoritära metoder inom hundträningsvärlden samtidigt som den överförd till barnuppfostran och skolutbildning regelmässigt framhålls som odemokratisk och disciplinerande?
Med den frågan som utgångspunkt har Ingrid Bosseldal undersökt vad som händer med Skinners inlärningsteori när den används i olika uppfostrings- och utbildningssammanhang. Hon har lyssnat till en polishundstränare, analyserat läromedel och en tidskriftsdebatt om behavioristiska metoder i skolan, funderat över konsekvenserna av att se barn och vuxna, hundar och människor som huvudsakligen lika eller som huvudsakligen olika, spårat dolda behavioristiska tankegångar i svensk skolundervisning och deltagit i två utbildningar där Skinners inlärningsteori praktiseras: den ena av blivande hundinstruktörer, den andra av blivande föräldrautbildare. Hon har dessutom återvänt till B F Skinners egna texter. Vad var det egentligen han försökte säga, mannen som har liknats vid en grobian och anklagats för allt från råttpsykologi till fanatism och psykisk barnmisshandel?Resultatet presenterades vid hennes disputation på fredag den 26 april men fick också att tillgå via denna länk: https://portal.research.lu.se/portal/en/publications/vart-tog-behaviorismen-vagen(48ccb2e7-8123-442d-ab4c-0b3584a9173d).html
Kontakt:
Ingrid Bosseldal, Institutionen för utbildningsvetenskap, Lunds universitet
Telefon: 0767-92 58 99
E-post: ingrid.bosseldaluvet.luse
Avhandlingens titel: Vart tog behaviorismen vägen? Social responsivitet mellan barn och vuxen, hund och människa
Länk till avhandlingen: https://portal.research.lu.se/portal/en/publications/vart-tog-behaviorismen-vagen(48ccb2e7-8123-442d-ab4c-0b3584a9173d).html
Tid och plats för disputationen
Tid: 2019-04-26 Kl 13.15
Plats: C126, LUX, Helgonavägen 3, Lund
Disputationer (sida 1 av 4)
- Avhandling: Från elevdiskurser till biologibruk : Sexualundervisning på gymnasiet
Författare: Lee Ä. Hildebrand
Datum: 2025-05-16 kl. 13.15 - Avhandling: Affordances and Limitations of Translanguaging and Writing Tools : A Study of Emergent Multilingual Students' Writing in EFL
Författare: Tina Gunnarsson
Datum: 2025-04-11 kl. 13.15 - Avhandling: The Unintentional Lecture : The place of large-class teaching in contemporary Higher Education
Författare: Colin Loughlin
Datum: 2025-02-21 kl. 13.15 - Avhandling: Uncertainty, Worth, Identity : How Early Career Academics Navigate Evaluative Landscapes
Författare: Jonatan Nästesjö
Datum: 2024-03-01 kl. 13.15 - Avhandling: Sensemaking in chemistry at upper secondary school
Författare: Ylva Hamnell -Pamment
Datum: 2023-10-27 kl. 13.15 - Avhandling: Gemenskapens gränser : Stigmahantering och pluralistisk fostran i gymnasieskolan
Författare: Emil Bernmalm
Datum: 2022-10-21 kl. 13.15 - Avhandling: En bra lektion är rätt mycket jazz : Villkor och förutsättningar för ämneslärarstudenters lärande av praktiska yrkeskunskaper i verksamhetsförlagd utbildning
Författare: Paul Strand
Datum: 2022-02-11 kl. 13.00 - Avhandling: Making a curriculum : A study of knowledge in Swedish School geography
Författare: David Örbring
Datum: 2021-02-19 kl. 13.15 - Avhandling: Samhällskunskap för alienerad elit : Observationsstudie av Särskilda läroverket
Författare: Janna Lundberg
Datum: 2020-01-31 kl. 13.15 - Avhandling: The Emotional Community of Social Science Teaching
Författare: Katarina Blennow
Datum: 2019-12-13 kl. 13.15 - Avhandling: Increasing Ethical Awareness : The Enhancement of Long-Term Effects of Ethics Teaching: A Quantitative Study
Författare: Hans Teke
Datum: 2019-09-28 kl. 10.15 - Avhandling: Elever i matematiksvårigheter : Lärare och elever om låga prestationer i matematik
Författare: Ingemar Karlsson
Datum: 2019-09-06 kl. 13.00 - Avhandling: Vart tog behaviorismen vägen? : Social responsivitet mellan barn och vuxen, hund och människa.
Författare: Ingrid Bosseldal
Datum: 2019-04-26 kl. 13.00 - Avhandling: Synen på skrivande : Föreställningar om skrivande i mediedebatter och gymnasieskolans läroplaner
Författare: Martin Malmström
Datum: 2017-05-12 kl. 13.15 - Avhandling: Influencing teaching and learning microcultures. Academic development in a research-intensive university.
Författare: Katarina Mårtensson
Datum: 2014-06-12 kl. 10.15 - Avhandling: Decision-making in health issues: Teenagers' use of science and other discourses
Författare: Mats Lundström
Datum: 2011-10-28 kl. 10.15 - Avhandling: På spaning efter idrottsdidaktik
Författare: Katarina Schenker
Datum: 2011-05-27 kl. 13.15 - Avhandling: På jakt efter språk : om språkdelen i gymnasieskolans svenskämne
Författare: Fredrik Hansson
Datum: 2011-04-29 kl. 10.15 - Avhandling: Lärarstudenters berättelser om läsning. Från tidig barndom till mötet med lärarutbildning
Författare: Anna-Karin Svensson
Datum: 2011-01-14 kl. 13.15 - Avhandling: Mellan "jag" och andra. Nätbaserade studentdialoger med argumentering och responsgivning för lärande
Författare: Lisbeth Amhag
Datum: 2010-12-03 kl. 13.15 - Avhandling: Spelet på fältet: relationen mellan ämnet idrott och hälsa i gymnasieskolan och idrott på fritiden
Författare: Mikael Londos
Datum: 2010-10-08 kl. 13.15 - Avhandling: Simulated "real" worlds: Actions mediated through computer game play in science education
Författare: Elisabet M Nilsson
Datum: 2010-05-21 kl. 10.15 - Avhandling: Elevers bilder av skolan. Vad elever berättar om och hur lärare och lärarstudenter reflekterar och samtalar om skolan utifrån elevers bilder
Författare: Lena Margaretha Jönsson
Datum: 2010-05-07 kl. 10.15 - Avhandling: Dialogues on the Net - Power structures in asynchronous discussions in the context of a web based teacher training course
Författare: Annette Johnsson
Datum: 2009-09-04 kl. 13.15 - Avhandling: Everything has its processes, one could say. A longitudinal study following students' ideas about transformations of matter from age 7 to 16
Författare: Lena Löfgren
Datum: 2009-03-27 kl. 13.15